Coccidios
Coccidier är protozoer = en parasit som angriper främst hönsens tarmar men de kan även angripa levern.
Den vanligaste av alla hönssjukdomar är Coccidios, som är en vanlig sjukdom på alla fågelarter. Den är smittsam ochdrabbar färmst då djuets allmänkondition nedsätts av någon
anledning t. ex. om djuret dricker förorenat vatten eller äter nedsmittat foder, blir kallt och blött, om det sitter i drag och smuts eller vid hastiga miljö- eller foderbyten insjuknar djuret i något som liknar vår magsjuka.
Coccidios är. Den finns i olika varianter - höns har 7 olika artspecifika former av den. Denna åkomma, liksom de flesta andra, drabbar mest kycklingar men kan förekomma i alla åldrar.
Smittspridning: Den smittar via avföringen. Vanligaste orsaken är att djuret druckit förorenat dricksvatten eller ätit förorenat foder.
Symtom: Djuret ser allmänt sjukt och ruggigt ut; det burrar upp fjäderdräkten, drar in huvudet mot
kroppen, hänger ner vingarna lite samt står och sover. Avföringen är lös, kan bli senapsfärgad och ofta blodig.
Åtgärder: I mycket lindriga fall återfås balansen genom tillskott av filmjölk (gärna med lite B-jästpulver i som stärker slemhinnorna och vetekli som ger näring). Man tar
bort allt foder och ger istället en blandning av vetekli, vatten och filmjölk under en dag. Ta bort all nattgammal spillning, som sprider
smitta!
Apoteket har Trevis-kapslar med mjölksyrabakterier, och på hälsokosthandeln finns Ventrux acido-kapslar med kolibakterier.
Man kan prova att tillsätta innehållet ur någon av dessa till dricksvattnet innan man tar till sulfa. Är djuret så sjukt att det slutat äta och dricka ges innehållet från ett par kapslar upplöst i 1-2 ml vatten
direkt i näbben med spruta.
Då det gäller små kycklingar är det bråttom! De blir så fort uttorkade av diarrén
och dör snart så där går det inte att experimentera så mycket, men med de äldre har man i alla fall lite tid på sig. De flesta djuren bygger upp en immunitet - detta kan ev. ha en ärftlig faktor.
I svårare
fall måste man snabbt ta till sulfapreparat (Es-be-tree eller Baycox). Kontakta veterinär!
I förebyggande syfte kan inte nog
betonas vikten av god hygien. Framför allt dicksvattnet, men även i reden där kycklingarna ofta ligger, och på golvet där de vistas dagtid.
Mareks sjukdom
Hönsförlamning Neurolymfomatos
Det finns 9 olika Marekvirus, som är ett slags Herpesvirus, av mer eller mindre aggressiv karaktär.
Det
smittar dock inte människor, tack och lov.
Det allra beskedligaste är det som drabbar kalkoner, och som används
till Marekvaccin för höns. De aggressivaste finns förmodligen inte i Sverige, men vi har olika grader av dem även här. Den "vanliga Mareken" är ganska beskedlig och drabbar någon gång de flesta hönsbesättningar.
Något eller några djur insjuknar, och sedan är det över.
Inkubationstiden är 3-15 veckor. Innan
insjuknandet är djuret smittbärare, men ännu kliniskt friskt.
* Kycklingar kan insjukna tidigast omkring kläckningen - om smittan finns hos hönan vid befruktningen, så uppfattas den inte som artfrämmande av fostret,
som alltså inte bildar några antikroppar utan insjuknar strax före eller runt omkring kläckningen. Dessa kycklingar kläcks oftast inte utan dör i äggen.
*Då kycklingen smittas efter kläckningen, av mamma, sjuka syskon eller en infekterad kläckare, så är det vanligast att den insjuknar vid 3-6 veckors ålder.
*Nästa topp i sjukdomsstatistiken är vid könsmognaden (tuppar 3-4 månader, hönor 5-6 månader).
*Hela det första värpåret - alltså upp till 1 ½ års ålder - är vanligaste tiden att
denna avskyvärda sjukdom drabbar djuren. Efter denna ålder är den ovanlig.
Det finns ingen bot mot denna
sjukdom, och de kan inte, utom vid lindriga fall av ögonlymfomatos, överleva. De lindriga fallen av ögonlymfomatos är dock, enligt SVA, kroniska smittbärare.
Smittspridning: Sjukdomen är mycket smittsam med luftburen smitta.
a) Dels smittar den mellan djuren. Vid direktkontakt och via avföringen,
men allra mest smittar den med dammet från fjäderspolarna. Smittan finns både inomhus och ute i hönsgården.
b) Om gårdarna är nära varann så kan vinden föra smittan från
den ena till den andra hönsgården.
c) Man kan även råka föra smitta från en besättning till en annan via egna kläder och skor.
d) Smitta kan även komma
in i besättningen via vilda fåglar som varit och hälsat på i en annan hönsgård, där smitta finns, och som sedan kommer till din gård. Dessa fåglar har då smittan med sina på sina fötter.
Marekvirus kan överleva utomhus upp till 1 år. Det enda man kan göra är alltså att hålla så rent man kan, för att inte andelen smittämnen ska bli övermäktiga hönsen. Man kan jämföra
det med en förkylningsepidemi hos oss. Lite smitta runt omkring kan vi klara, men nyser någon direkt på oss så blir vi sjuka. Desinfektion med starka medel är lönlöst eftersom smittan sitter i hönsens eget damm. Första
höna som kommer in och ruskar på sig för ju dit ny smitta. Starka medel sätter dessutom ner hönsens allmäntillstånd - något man ju inte är särskilt välbetjänt av i det här läget.
Symtom: Sjukdomen förlöper med angrepp av nervsystemet och/eller tumörbildningar i inre organ.
Symtomen blir följaktligen olika beroende på var i kroppen det drabbar mest.
1. Det vanligaste
är att benen drabbas. Kycklingen får en osäker gång, den verkar vimmelkantig, ramlar lätt omkull och börjar snart halta. Sjukdomen negligeras ofta i detta läge eftersom allmäntillståndet förblir opåverkat.
Kycklingen äter, dricker och "är med". I nästa stadium tilltar hältan och kycklingen ser ut som den "glömmer" benet för långt bak, eller fram, då den t.ex. stannar och äter. Slutstadiet är förlamning,
då den knappt tar sig någonstans - men fortfarande försöker äta och dricka. Förlamningar kan också drabba vingarna, en eller båda, som då hänger ner och till slut släpar i marken. De kan också
drabba de översta delarna av kroppen och då utgörs symtomen endast av andningssvårigheter.
2. Tumörbildningarna
inne i kroppen är ännu svårare att diagnosticera utan obduktion. Djuret ger ingen sjukdomsindikation; det äter och är till synes ganska OK, men står ofta och sover - dock inte sjukt uppburrat som vid coccidios - och sjukdomen
får ett ganska långt framskridet förlopp innan man anar oråd.
3. I samband
med Mareksjukdom uppträder ibland ett fenomen som heterögonlymfomatos. Detta är tumörbildningar i ögats regnbågshinna, som blir gråaktig och växer över pupillen. Först får pupillen ojämna
kanter och till slut kan den försvinna helt - då är hönan blind.
Till vänster ett friskt öga och till höger ett med sk. "ögonmarek" = ögonlymfomatos.
4. Som ett annat sekundärfenomen kan också hudangrepp förekomma. Djuret får svullnader i huden på hela kroppen, mest på bröst, rygg och haser. Detta heterhudlymfomatos.
Åtgärder:
Eftersom det inte finns någon
bot, ingen medicin och inget hopp för insjuknade djur så är det endast förebyggande åtgärder som kommer ifråga.
Att avliva hela besättningen och skaffa nya höns är inte någon bra idé. Smittan finns kvar så länge, ca. ett år både i hönshus och utomhus, och du vet inte heller vad du får
- vilka eventuella sjukdomar de bär på som kan visa sig vid miljöombytet vid inköpet o.s.v.
1.
Resistensavel:
Låt hönorna kläcka fram så många kycklingar de vill och räkna kallt med att merparten insjuknar och dör MEN de som överlever blir resistenta = motståndskraftiga och hjälper
då till att bygga upp en stark flock. Deras kycklingar har ett mycket bättre utgångsläge än deras mammor, eftersom de får antikroppar med sig från början som skyddar dem de första tre veckorna. Denna tid har
de då på sig att bilda egna antikroppar. De som inte klarar detta blir sjuka, men de starka har då hunnit med detta och förblir friska - och resistenta.
Då det är dags för dessa hönor att få kycklingar
så är de i ett ännu bättre läge eftersom antalet sjuka minskat och så även halten smittoämnen. Nackdelen med denna resistensavel är endast, som jag skrev i inledningen, att då något år gått
och smittan försvunnit så är man på ruta "gå" igen. Det finns ingen mareksmitta kvar så kycklingarna har ingen smitta att bilda resistens mot och får man då in smittan igen så är det bara att börja
om från början igen...
2. Under tiden som resistensaveln fortskrider kan man hjälpa dem en hel
del med att ge dem optimala betingelser så de mår så bra och är så starka det någonsin går.
a) Frekvent städning:
Vilket resulterar i minimalt med damm inne i hönshuset och därmed hålls andelen smittämnen nere på en, för hönsen, så låg och
hanterbar nivå som möjligt. Tänk bara på att inte damma så det blir "Lützendimma" därinne för då få det ju motsatt effekt! Dammningen måste sker då hönsen är ute och med samtidig
vädring så man förhindrar att dammet virvlar omkring därinne. Glöm inte att massor av damm fastnar på smutsiga fönster varför även de torkas och hålls rena.
Hönshuset ska hållas rent, torrt
och ljust för maximal trivsel och välbefinnande!
b) Omedelbar avlivning av
ALLA djur som visar det minsta lilla sjukdomssymtom!
De smittar oerhört just vid insjuknandet. För att hålla smittomängden nere - och för att bespara djuret lidande - är det mycket viktigt att det sker direkt!
Här
gäller "hellre fälla än fria" så risken att man avlivar djur som inte alls har marek, utan bara kanske är lite tillfälligt hängigt av någon annan banal orsak är stor, men det är trots allt bättre att
det blir så med något djur än att ett insjuknande får vara kvar!
c) Hönsen
ska beredas maximal allmänkondition:
Genom att noga tillföra hönsen optimal näring hålla deras immunförsvar på topp så hjälper
man dem att vara så starka som möjligt. Starka djur i bra allmänkondition har större chans!
Multivitaminer, alger, groddar, färsk frukt och grönsaker vid sidan av den vanliga foderstaten av varierade sädesslag (titta
gärna vilken foderblandning jag använder:Foder)
Ljus ( putsa fönstren i hönshuset!), sol, frisk luft och utevistelse vid tjänligt väder är allmänkonditionshöjande. Se dock till att
de inte blir avkylda - av snålblåst, regn och alltför råkall och fuktig luft. Höns är ju vanligtvis mycket härdiga, men i detta läge så måste man skydda dem då man får räkna med att de
inte har några reserver att ta av eftersom deras kroppar är fullt upptagna att bekämpa viruset. Vi människor måste ju också passa oss för sådant om vi blivit utsatta för smitta och inte vill bli sjuka. Är
vädret dåligt kan man låta dem vara ute bara en stund medan man själv vädrar och dammar.
Sedan är det bara att hålla tummarna för sina stackars hönor och vänta tills de klarat av pärsen och" fienden är slagen till marken"!