Skötsel för hönsens trivsel och hälsa

Hönsskötsel året runt

Först vill jag delge er en liten hönsdikt:

"En hönas funderingar  "
av Christina Wahlström

Underbart och skönt ska livet vara!

- ta allt för givet bara!

"Lapa sol", värpa, ruva, äta och dricka.

Leva med den trygga flocken, som det anstår en liten "hönsflicka".

Om livet blir långt eller kort, det bekymrar mej ej.

Jag har snällt husfolk. Jag litar på att de tar väl hand om mej.

De sköter mej, jag får god mat

och den som en gång bär mej bort tröstar säkert med vänligt prat.

Vi hönor är ej som folket, som gör varann illa med elaka ord!

- Nej, vi står stadigt på vår jord.

Näbben kan, i och för sig, stundom vara både hård och vass, 

-för livet är ibland tufft och verkligheten krass.

En del av oss blir föda,

och dem vill folket inomhus göda.

En del av oss är det riktigt synd om!

- Vi fryser och är både hungriga och smutsiga. Lössen kliar och benskorven gör ont. Ingen pratar med oss, ingen bryr sig och ingen lyssnar då vi kacklar KOM!!!

MEN…

somliga får, trots allt, lus- och skabbfria leva ett värdigt och tryggt liv

fyllt av vänlighet, omtanke, respekt och fritt från hungerkiv.

Tänk om alla, både höns och folk, fick chansen att leva så,

och att det inte gällde endast några få.

- Men, för flertalet är detta sorgligt nog en utopi

och kommer tyvärr nog alltid att så förbli…

Antalet höns och folk i världen är ju väldigt många.

Jag önskar jag kunde dem alla infånga 

Jag skulle de dem en vänlig blick, en vattenslurk och varsitt grönt blad 

- det skulle säkert göra var och en glad!

Folket kanske behöver mer än så,

men det förstår inte jag mej på!

- Jag är ju bara en höna,

som min folkmatte kallar "sin egen lilla sockerböna" …

________________________________

Vinter i höns/kalkonhuset

- snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken...

Njaej inte riktigt...

Perioden inleds i allmänhet med den ruggning som började redan på  hösten (hönsen  tappar de gamla fjädrarna, som ersätts med nya), kammarna blir mindre och blekare, äggproduktionen avtar - både höns och kalkoner vilar.
Denna vila är ytterst viktig och välbehövlig efter vårens, sommarens och den tidiga höstens febrila aktivitet med värpning, ruvning och fodersök – och ska unnas dem, även om det kan innebära att man kanske får gå till affären och köpa någon kartong ägg.

Det naturliga är ju att följa naturens egen rytm och vi vill ju att våra höns ska må bra och leva länge.


Cilla, Lisa, Dandy Gullan  och  Bettan  -96

I temperaturfrågan, inne i höns/kalkonhus, må var och en ta ställning till vilken värmenivå man anser bra och rimlig. Den frågan är ju avhängig vilken typ av hönshus man har, vilka uppvärmningsmöjligheter, hur många djur och hur mycket energi som får gå åt.

Det optimala för hönsen är omkring +10-12 grader eftersom de då inte behöver använda all energi till att hålla värmen. Kallare än +5 grader är inte tillrådligt eftersom man då lätt får problem med en försämrad allmänkondition p.g.a. att de inte tillgodogör sig näringen bra utan allt går åt till att skapa energi för att försöka hålla värmen. Både äggen och vattnet fryser och de äter också sämre eftersom de sitter mer orörliga och kurar för att inte få så stor värmeförlust. Detta leder till att de blir mer mottagliga för div. sjukdomar och vid långvarig vistelse i minusgrader ger kylan i sig själv förfrusna kammar och haklappar, vilket är mycket smärtsamt för de stackars djuren! En del raser, t.ex. Hedemorahönsen är visserligen anpassade till ett nordiskt klimat med sin duniga och tjocka fjäderdräkt - men det är då fråga om att klara av att gå ut en stund i kyla, inte att vistas dygnet runt i den!  Jag anser inte att det kan kallas "naturlig hönshållning" om man låter dem sitta och frysa - även om de överlever några år i låga temperaturer.

Höns och kalkoner är inte skapta för många minusgrader (betänk deras ursprungsbiotop - se sidan om historik) och det visste man förr i tiden, då man vintertid hade dem i köket eller i brygghuset - inte i några iskalla skjul! (se interiörbilderna på historiksidan).

Inte ens kalkonerna, som dock är mycket härdigare än hönsen, vill vara ute länge i kyla utan  går in i värmen efter en stund.


Ella, februari-o1

Oavsett vilken temperatur man väljer att ge dem så är det viktigt för djurens välbefinnande att höns/kalkonhuset hålls rent, torrt och dragfritt! Detta är ju djurens hem där de ska trivas och må bra.

God hygien är A och O för hälsa och trivsel till alla. Glöm inte fodertråg och vattenautomater som bör diskas ofta för att minska risken för spridning av sjukdomsalstrande bakterier (t.ex. coccidier).

- Drag, fukt och smuts leder till sjukdom och död!

Tips: .

*   Citrocid mot hönsförkylning:

I koncentrerad form ger man ca 5 droppar per liter vatten i 5-10 dagar. Citrocid har på detta sätt liknande egenskaper med sulfa vilket gör att man bör ha karens på både ägg och slakt i ca 4 dagar efter sista givan

Höns och kalkoner dammar mycket. Vid ströbyte är det bra att samtidigt damma i hönshuset – det minskar spridning av sjukdomsvirus och betyder mycket för det allmänna välmåendet. Kom ihåg att öppna fönster och dörrar samtidigt, för att vädra ut det damm som virvlar runt i luften

En något pedantisk, men ändå vägvisande, riktlinje är att det inte ska vara smutsigare på golvet än att man själv kan tänka sig att sätta sig ner. Hur ofta man måste byta är beroende på hur många djur man har. Man får lukta och känna efter så att ströet håller sig torrt och fräscht.    Vilket material man än använder bör det vintertid läggas i ett tjockt lager för att värma kalla hönsfötter.

Materialet i golvströet  är en valfråga. Alla material har både för- och nackdelar:

Halm  värmer bra, är billigt, förmultnar fort ute och ger sysselsättning åt hönsen som tycker om.

Pappersströ: Precis som halm förmultnar det jättefort. Det dammar inte och är lätt att handskas med. Nackdelen är att det blir fuktigt väldigt fort och måste bytas ofta samt fluffas upp varje dag för att inte trampas ihop till en kaka.

Torv  är ur trädgårdssynpunkt bra- behöver inte komposteras, men är mörkt på golvet, värmer dåligt, dammar mycket och blir fort fuktigt.

Kutterspån  är ljust, värmer bra och håller sig torrt och fräscht länge men förmultnar långsamt ute.

Sågspån bör inte användas alls! Hälsovådligt för de stackars hönsen - innehåller massor  av terpentin, binder fukt och dammar mycket

Under viloperioden är det ännu viktigare än vanligt att man inte överdoserar proteintillförseln eftersom hönsen varken värper speciellt mycket eller har några kycklingar. Snäckskal och grus för matsmältningen ska det alltid finnas fri tillgång till.

Emellanåt, t.ex. 1g/vecka, kan man ge lite vitaminer – i form av torkade nässlor, groddad säd, ituskuren frukt eller flytande multivitamin. Alla grönsaker och rotfrukter är välkomna tillskott.

Alger är också ett allsidigt och mycket näringsrikt tillskott som strös över maten. Detta kan köpas via Internet från "Alg-Börje". Klicka på namnet så får du se deras hemsida.

Tips:

* Recept på hemgjort kraftfoder.

Finrivna morötter blandas med kornkross och lite vetegroddsolja till en lucker fuktig konsistens.
Låt stå och svälla någon timme. Servera rumsvarmt.

OBS! Se till att allt äts upp samma dag så det inte står och blir skämt.

*  Groddning av vete.

Köp helt vete - på Odal till djuren och på Hälsokost till oss människor.

Skölj vetet genom ett durkslag, låt det gärna stå i blöt några timmar. Häll av vattnet  (sköljvattnet näringsrikt för krukväxter)  och lägg vetet i en glasburk, spänn gasväv över öppningen. Fäst med en gummisnodd eller frystejp. Ställ burken på lut – snett upp och ner - på ett fat, varmt och mörkt t.ex. i ett köksskåp.

Skölj 1 g. per dag. Färdigt efter ca. 3 dygn då vita små groddar tittar fram. Till djuren kan man då ta fram burken och ställa den i ljus för att de små bladen ska börja titta fram, men för oss är det bättre att använda groddarna innan de fått blad eftersom dessa är lite beska i smaken. Hållbarheten är i kylskåp ca. 1 vecka. Kom ihåg att fortsätta att skölja dem dagligen, annars blir de snart unkna och illaluktande.

Utmärkt och välsmakande tillskott även för oss, som blandas i sallader eller ätes på smörgås - toppen mot s.k. vårtrötthet.

Våra byggnader gör det tyvärr omöjligt för någon att få tillräckligt med dagsljus, även om stora fönster i öster- och söderläge ger både lite mer ljus och trevnad då solen lyser in.

Kalkonkycklingar inne, en solig dag i mars -01 .

Både människor och djur behöver förstärka det lilla ljus vi har för att må bra, detta gäller även hönsen. För att inte ingripa på det naturliga dygnet är det bästa att tillföra artificiellt ljus på förmiddagen, då även dagsljuset är starkast, och se till att lampan släcks i god tid före skymningen. På så sätt rubbar man inte dygnsrytmen utan förstärker endast det befintliga dagsljuset och hönsen hinner i god tid förbereda sig för nattsömnen – äta, dricka, leta upp sin plats på sittpinnen, putsa fjädrarna och "natta sig" innan det blir mörkt. Det behöver dock inte vara tänt i många timmar och inte med jättestarka lysrör. För starkt ljus verkar stressande och ökar inte välbefinnandet mer än ett lite svagare. Vanlig rumsbelysning räcker. Mot slutet av viloperioden då dagarna börjar bli lite längre och vårkänslorna så sakta börjar vakna kan man "följa efter" med antalet ljustimmar- man ökar t.ex. ½ tim. per vecka – och är fortfarande noga med att låta skymningen vara naturlig. På så sätt ökas antalet ljusa timmar gradvis och djuren vaknar sakta "till liv" igen. 

  - Vintermörkret ger så småningom vika, ljuset återvänder. Solen börjar lysa starkare och längre stunder – VÅREN NALKAS…

___________________________

Vår hos hönsen/kalkonerna

Allt börjar vakna upp igen, med en aktivitet som accelererar mer och mer för varje solig dag och var minut som dagsljuset förlängs med.


Vår hönsflock i Näs, våren - 95

I takt med att mängden ljusa timmar ökar så börjar hönorna värpa igen, tupparna gal mer och alla verkar på det hela gladare och livligare. Vissa hönor ruvar nu fram sin första kull kycklingar medan andra väntar tills värmen infinner sig.


Fatima med kyckling

Det är nu, om man inte redan gjort det, dags att anskaffa och sätta på kalkonhönorna sadlar (ett tygstycke med band under vingarna, som förhindrar att de skadas på ryggen och sidorna, av tuppens klor, vid parningen).



Höna med sadel på ryggen

kalkonsadel.

Naturen erbjuder i början av perioden inte mycket till läckerheter bara lite visset gräs sedan förra året. Däremot blir de påskris som vi människor haft inne och som bildat ljusgrön blad en ursökt måltid för vårrusiga höns!



Gully, Fatima, Disa, Gunilla, Isak och Hjördis - 01

De vitaminkurer jag skrev om under "Vintervila" är mycket bra att ge (kraftfoder, groddar, torkade nässlor, multivitaminer o.s.v.) för att försäkra sig om att djuren är så starka och välmående som möjligt inför den nya avelssäsongen (vitamin- och mineralbrist hos de vuxna djuren ger svaga och sjuka kycklingar). Kom ihåg att fri tillgång på snäckskal är extra viktigt nu då äggproduktionen ökar. Hönorna är beroende av kalk för att kunna värpa fina ägg med starka skal.

Fodret kan dock vara detsamma året om. Protein- och vitaminhalten höjs ju automatiskt då naturens eget kraftfoder så småningom dyker upp i form av gröna blad, maskar, larver och insekter.

Hönshuset behöver säkerligen en lite grundligare städning. Det tenderar att, precis som våra egna hus, se ganska dammigt och ofräscht ut då den obarmhärtigt starka vårsolen tittar in. Allt behöver dammas av och redena torkas ur. Fönstren putsas för att släppa in maximal ljusmängd. Hönsen njuter outsägligt då solen lyser in!

Valet av material till golvströet behandlade jag i "Vintervila". Nu kan, allteftersom det blir varmare och hönsen kan vara ute mer, dock lagret läggas på i ett lite tunnare lager - vilket material man än valt att använda.

- Det är också av yttersta vikt att för hönsens välbefinnande att vi nu, innan sommarvärmen sätter in, kontrollerar både hönsen och lokalerna där de vistas så där inte gömmer sig någon ohyra!!

OBS! Det finns ingen anledning att t.ex. jaga dem för att få dem infångade (har man svårt att få tag på dem så kan det vara ett tips att göra detta i mörker då de sitter still). De har även rätt att bli varsamt hållna!


Bilden visar rätt teknik då man håller i och undersöker en höna.

Allmän kontroll:

Känn på hönan. Hur är hon i hull? Är fjäderdräkten slät och fin? Är näbb och klor lagom långa - efter vintern brukar de ofta vara för långa. Man kan vänta och se om de sliter ner den till normal längd då de börjar vara ute mer, men det är ganska lätt åtgärdat att klippa dem. Man använder en klotång, avsedd för hundklor. Titta på en ung höns och klipp de äldres klor nästan lika korta. Näbben är ett lite känsligare kapitel, men inte alls omöjligt. Kolla även här hur den ser ut på en ung höna - den sluter tätt om undernäbben och avslutas strax utanför den i en fin spets. Blir näbben för lång har hönan svårt att äta och magrar så småningom.

Jag hörde en gång talas om en tupp som hade så lång övernäbb att han fastnade i hönsgårdsnätet med den - det kallar jag vanvård!

Håll hönan försiktigt men fast under din arm och lås därmed hennes vingar mot kroppen. Huvudet hålls med handen och näbben fixeras mellan pekfinger och tumme. Håll näbben stängd under klippningen för att se hur mycket som ska klippas och för att inte riskera att klippa henne i tungan. Var noga med att inte klippa för kort- övernäbben får inte bli lika kort eller kortare än undernäbben!!

Ohyrekontroll:

1a) Ta upp tuppen eftersom han är den största spridaren av ohyra. Lägg honom på rygg, bena isär fjäderdräkten och studera huden noga på magen och runt kloaken. Lusägg syns som vita klumpar längst in på fjädrarna, ner mot huden. Lössen är snabba och kryper fort. De är några m.m. långa, grågröna eller mörkgrå och ganska lätta att upptäcka. De sitter ofta still nederst på fjädern, längs med spolen, som en gulaktig avlång blank prick.

b) Sedan är det benens tur. Är de släta och blanka eller gråskorviga och ser ojämna ut på ytan? Titta även på hönornas ben - benkvalster tenderar nämligen att angripa bara vissa individer.

Kolla så samtliga hönor. En bra idé kan vara att göra rutin i att samtidigt/en gång per år/känna efter att de är i bra hull, att bröstbenen är raka o.s.v.

2. Nu är turen kommen till inspektionen av hönshuset.

Undersök alla springor på och runt sittpinnarna, runt och i redena o.s.v. Peta i dammet och kolla mycket noga så inte dammet "rör sig". Hönskvalster är rörliga millimetersmå röda eller svarta prickar.

Upptäcker man någon form av ohyra hos eller på hönsen så måsta detta omedelbart åtgärdas! Det kliar fruktansvärt på djuren (på djur som t.ex. haft löss länge är huden alldeles rödfnasig och irriterad). Se kapitlet om ohyra.

Denna ohyrekontroll bör upprepas med jämna mellanrum. Det är ingen skam att få in ohyra i besättningen / man kan få in det via vilda fåglar, med nyanskaffade höns o.s.v. / men däremot bär man själv ansvaret om man, genom bristande kontroll eller underlåtelse av åtgärder efter upptäckt, låter den stanna kvar eftersom detta innebär lidande för djuren!

Att i förebyggande syfte alltid tillsätta bekämpningspreparat till sanden, där hönsen vaskar sig är inte något som jag rekommenderar. Hönsen äter av denna sand och får då i sig även bekämpningsmedlet! Gifter är ju något vi i mesta mån bör undvika, både för hönsens del och för vår egen - vi ska ju äta äggen!!


1990

- Då både höns och hus är vårstädade och fina kan vi gå ut, njuta av vårsolen och vänta på sommaren med värme, kycklingar och långa, ljusa dagar...…

Höst hos hönsen/kalkonerna

Hög klar luft och sol på vackert färgade blad eller vinande iskall vind och piskande regn…

Ja, vilken bild man än väljer för att symbolisera hösten så är detta mognadens och skördens tid.

I trädgården skördas av sommarens grödor och i höns/kalkonhuset är det dags att gallra bland de för året födda kycklingarna. De som vuxit upp till unga hönor och tuppar och som nu måste sorteras - eftersom hönshuset annars snabbt blir

överbefolkat. Ett tips för hönsen kan vara att först läsa rasramen och sedan gå ut och jämföra sina djur med den.

Urvalkriterier för avelsdjur: Se även sidan om Avel

En nödvändig förutsättning för en bra gallring är att hönsen skötts och utfodrats på bästa sätt så att varje individ kan komma till sin rätt!

Hönsen som sparas bör "platsa" inom rasramen och av kalkonerna sparas stora, kraftiga djur. De bör dock inte vara alltför tunga och klumpiga eftersom detta ofta medför gångsvårigheter och oförmåga att t.ex. ta sig upp till en sittpinne i vuxen ålder.

Gallringen: Se även sidan om slakt.

Gallringen bör utföras lugnt och omsorgsfullt, utan att man skrämmer djuren. Det finns ingen anledning att t.ex. jaga dem för att få dem infångade(har man svårt att få tag på dem så kan det vara ett tips att göra detta i mörker då de sitter still). De har även rätt till att bli varsamt hållna!


Bilden visar rätt teknik då man håller i och undersöker en höna.

De som i första hand gallras bort är individer som visar antydan till dåligt temperament genom aggressivitet, uppenbar nervositet o.s.v. eller har någon form av exteriörfel såsom sneda eller osymetriska kroppar t.ex. sned stjärt eller sk. ekorrstjärt, krokiga bröstben, felaktig benställning m.m. och till sist sådana som är för stora, tunga och klumpiga eller för små, lätta och spensliga. Dessa gör bäst nytta i hushållet som mat till oss människor.

Gällande kalkonerna så bör man tänka på, för att få en jämn slaktvikt på djuren, att slakta dem i storleksordning med någon vecka mellanrum, så att de minsta hinner växa ikapp då de större djuren försvunnit.

Har man svårt att äta sina egna djur så kan man kanske byta slaktdjur med någon granne, eller sälja köttet. Intresset bland vänner och bekanta brukar vara stort att få köpa kött från hemuppfödda djur - framför allt på kalkonsidan där efterfrågan brukar vara långt överskridande tillgången!

Fördelen med att producera sin egen mat är framför allt att man vet vad man stoppar i munnen. Man vet att djuren inte farit illa och att de inte ätit tvivelaktig föda, blivit medicinerade eller varit sjuka vid slakttillfället.

Den etiska aspekten är också viktig – man vet att de slutat sina liv på ett lugnt och värdigt sätt. Att de inte mått dåligt, varit rädda eller haft ont!

Det finns olika slaktmetoder. Det viktigaste är att det går snabbt, att djuret besparas lidande och att det utförs på ett, för djuret, lugnt värdigt och omtänksamt sätt! Man bör, de första gångerna, bli instruerad av någon som är lugn och varsam, kunnig och van!


Lisa 1988

Om flocken, då slaktdjuren ligger paketerade i frysen, ändå är övertalig så är det dags välja typ av åtgärd:

* Antingen, ekonomiskt förnuftigt, avlägsna några äldre djur för att ge plats åt yngre förmågor eller...

* ... välja den naturliga och känslosamma, men oekonomiska, utvägen som innebär att man låter hönslivet i flocken ha sin gilla gång med "naturlig avgång": De äldre djuren stannar, övertaliga ungdjur annonseras ut och säljs till någon som får bli lycklig ägare till en ny besättning. De som sedan blir över "flyttar till frysen".

Detta är en känslig fråga eftersom man ställer etik, känsla och ekonomisk vinning mot varann och de äldsta hönorna ofta är de tamaste, säkraste ruvhönorna och bästa mödrarna. De mest personliga som med sin lugna säkra värdighet och sin erfarenhet fortfarande har väldigt mycket att tillföra flocken, även om de kanske värper lite sämre än de yngre.

- Jag tillhör den känslosamma typen som fäster mig vid djuren och har därför valt den senare varianten. Jag anser dessutom att de äldsta hönorna är de allra värdefullaste avelshönorna och har de de allra bästa generna att föra vidare eftersom de fortfarande är friska och fortsätter att värpa upp i mycket hög ålder.

I bevarandearbetet av den gamla sunda allmogehönan så gagnar dessa individer i allra högsta grad rasen och dess fortlevnad!

En äldre höna /både av höns och kalkonstam/ klarar dessutom betydligt fler kycklingar än en yngre tack vare sin erfarenhet, sitt lugn och sin vilja att ta hand om sina telingar länge.

Bedömning av goda och mindre goda värpare:
Det gängse var förr att mäta avståndet mellan blygdbenen som ska vara så stort som möjligt, men är ett lite osäkert sätt eftersom måttet ökar och minskar i förhållande till om hönan är i aktiv värpning eller i vila.

Ett lite säkrare sätt är att mäta avståndet mellan bröstbensspetsen och blygdbenen, som ska vara stort (helst uppemot fyra fingrar på hönshönan och handsbredd på kalkonhönan). 
Hon bör ha en lång kropp med ett långt och rakt bröstben. Ryggen ska vara bred, speciellt den bakre delen.

Höns/kalkonhuset behöver nu städas oftare än på sommaren eftersom luften blir kallare och fuktigare samtidigt som hönsen börjar vara inne mer, vilket medför att golvströet fortare blir fuktigt och smutsigt. Det bör nu läggas på i ett tjockare lager än sommartid, för att suga upp mer, isolera och ge värme. Risken för coccidiosangrepp ökar i och med att det blir kallt och blött ute så djuren blir lite nerkylda och kanske även blöta då de är ute.

Daglig rengöring av foder- och vattenkärl samt anordningar för att förhindra att djuren kommer åt spillningen är bra förebyggande åtgärder - särskilt vattenkoppen bör vara konstruerad så att inget träck kommer i och att djuren själva inte kan gå upp i den - liksom att servera filmjölk i maten ibland(innehåller nyttiga och naturliga magbakterier).

Rengöring och ev. kalkning av rastgården är en bra höstsyssla. Det ser trevligt ut då det är färdigt - rent och fritt från gamla fjädrar och avföring. Detta bidrar till allmän trivsel för hönsen samtidigt som risken för smittspridning minskas!

TIPS:
*  Höns/kalkongödsel i trädgården
 - 5 l. gödsel per 10 l. vatten (= 5 dl./liter vatten). Denna näringslösning är koncentrerad och späds sedan 1 på 10 (1 del gödsellösning och 10 delar vatten) vid vattning av växter i trädgård och kruka.

*  Överflödet från trädgårdens skördar, i form av blast (OBS! inte potatisblast som är giftig) efter t.ex. rödbetor, morötter, tomater, paprika och kål samt fallfrukt är ett utmärkt tillskottsfoder till hönsen. Kalkonerna är mycket "petigare" med maten och måste vänjas vid sådan mat, men de försörjer sig å andra sidan själva på ett annat sätt än hönsen, genom sitt betande ute. Har man tillgång till sädesfält så kan de gärna få gå där och äta spillsäd som är ett utmärkt gödningsmedel före slakt. Solrosor ges hela (blad, stam, fröställning med frön), så även majs- gurka- cayennepeppar- squash- och tomatplantor o.s.v. De sista nässlorna kan slås och torkas för att ges under vintern. Näringsvärdet är visserligen sämre än hos de nässlor som tillvaratagits under försommaren men de duger ändå gott som vintertillskott och ger både sysselsättning, vitaminer och mineraler.

*  Fråga i den lokala livsmedelsaffären om du får ta tillvara bortsorterad frukt och grönsaker samt gammalt bröd. Du får omaket att sortera bort det som är förstört men fördelen att kunna servera dina fåglar färsk, naturlig och vitaminrika grönsaker och frukter året om!

Man kan också, i slutet av den mörka hösten då de flesta fåglarna ruggar, ge dem ett par veckors vitaminkur, förutom de torkade nässlorna och div. färsk frukt och grönsaker, för att stärka dem inför vintern:

Multivitamin (köpes på Odal)- enklast men dyrast och endast syntetiska vitaminer. Ges i dricksvattnet.

Färska groddar, speciellt vete - det allra mest näringsrika av alla livsmedel!

Hemgjort kraftfoder.


Groddar - mums för alla!

Recept på vetegroddar och hemgjort kraftfoder, finner du här.

…Snart faller de första snöflingorna och bäddar in naturen i ett tyst, mjukt och vitt täcke. Vintern är här och ett år i höns/kalkonhuset är till ända…

_____________________________________

Till sist vill jag avsluta med ännu en liten dikt:

Vardag i hönsgården
Christina Wahlström


Först ut kommer hönan Pöna.
Det är morgon, hon har bråttom och måste hitta de bästa fröna!
- Här, här, här är mat till er, mina små!
- Men… var är ni då?!  Ock, ock, ock jag sprang visst för fort,

De små hann inte med och står kvar i hönshusets port.
- Kom, kom, kom nu fort ut
- Skynda er, innan fröna tar slut!

Tuppen Nupp kommer spatserande nu,
f ör att kurtisera, mata, och pyssla om varenda fru.

Pöna och de andra mammorna vill inte riktigt vara med,
trots att han blinkar, släpar vingen och lägger både huvud och kam på sned…

- Kom igen senare, du vår käre Herr Tupp!
Då våra barn blivit tillräckligt stora vill vi ha varsitt ordentligt "gupp"!
- Men tills dess räcker det, för oss, att bara vara "mora"

Tuppen Nupp han får med detta sig nöja
och han markerar stolt sitt revir genom att sin vackra stämma höja.

De är hans, bara hans - varenda höna!
Ja, varenda liten vacker böna!

Då kycklingarna sedan vuxit upp
och ännu inte hunnit träffa någon annan tupp.
Ska han en efter en av dem välja ut,
- så även de blir hans till slut!

ALLT är hans, bara hans. Han är Kung!
- så länge han är ung …

En dag kommer det dock någon spoling,
som inte har någon som helst respekt för en gammal koling
utan bara springer förbi…
- Då är det dags att göra sorti.

Men nu låter vi dessa tankar endast flyktiga tankar få bli!
IDAG är ju reviret, hönorna, ja hela världen Hans och allt står honom bi
och han låtsas att det alltid kommer att så förbli!

Det finns inget att bekymra sig för just nu,
- Kuckelikuuuuuuu...!!!

Senaste kommentarer

15.11 | 18:55

Gäss är mycket svårare att sätta ihop än höns. Gränsa av gåshuset och släpp...

07.11 | 17:01

Hej i höstrusket Jag har två ung gäss som ska flytta ihop med 3äldre. Hur sk...

24.06 | 08:59

Hej. F för hund, 2 droppar på huden på vuxna djur och 1 droppe på mindre djur

26.04 | 21:05

Hej Minna. Om du fixar någonstans att vara och minst 6 deltagare åker ja...