Hönsens sjukdomar

Coccidios

Coccidier är protozoer = en parasit som angriper främst hönsens tarmar men de kan även angripa levern.

Den vanligaste av alla hönssjukdomar är Coccidios, som är en vanlig sjukdom på alla fågelarter. Den är smittsam ochdrabbar färmst då djuets allmänkondition nedsätts av någon anledning t. ex. om djuret dricker förorenat vatten eller äter nedsmittat foder, blir kallt och blött, om det sitter i drag och smuts eller vid hastiga miljö- eller foderbyten insjuknar djuret i något som liknar vår magsjuka. Coccidios är. Den finns i olika varianter - höns har 7 olika artspecifika former av den. Denna åkomma, liksom de flesta andra, drabbar mest kycklingar men kan förekomma i alla åldrar.

Smittspridning: Den smittar via avföringen. Vanligaste orsaken är att djuret druckit förorenat dricksvatten eller ätit förorenat foder.

Symtom: Djuret ser allmänt sjukt och ruggigt ut; det burrar upp fjäderdräkten, drar in huvudet mot kroppen, hänger ner vingarna lite samt står och sover. Avföringen är lös, kan bli senapsfärgad och ofta blodig.

Åtgärder: I lindriga fall återfås balansen genom tillskott av filmjölk (gärna med lite B-jästpulver i som stärker slemhinnorna och vetekli som ger näring). Man tar bort allt foder och ger istället en blandning av vetekli, vatten och filmjölk.

Ta bort all nattgammal spillning, som sprider smitta!

Apoteket har Trevis-kapslar med mjölksyrabakterier, och på hälsokosthandeln finns Ventrux acido-kapslar med kolibakterier. Man kan prova att tillsätta innehållet ur någon av dessa till filmjölken innan man tar till sulfa.

Då det gäller små kycklingar är det dock bråttom! De blir så fort uttorkade av diarrén och dör snart så där går det inte att experimentera så mycket, men med de äldre har man i alla fall lite tid på sig. De flesta djuren bygger upp en immunitet - detta kan ev. ha en ärftlig faktor.
I svårare fall måste man ta till sulfapreparat (Es-be-tree eller Baycox). Kontakta veterinär!

I förebyggande syfte kan inte nog betonas vikten av god hygien t. ex. i reden där kycklingarna ofta ligger, och på golvet där de vistas dagtid.



Mareks sjukdom

Hönsförlamning Neurolymfomatos


Det finns 9 olika Marekvirus, som är ett slags Herpesvirus, av mer eller mindre aggressiv karaktär.

Det smittar dock inte människor, tack och lov.

Det allra beskedligaste är det som drabbar kalkoner, och som används till Marekvaccin för höns. De aggressivaste finns förmodligen inte i Sverige, men vi har olika grader av dem även här. Den "vanliga Mareken" är ganska beskedlig och drabbar någon gång de flesta hönsbesättningar. Något eller några djur insjuknar, och sedan är det över.

Inkubationstiden är 3-15 veckor. Innan insjuknandet är djuret smittbärare, men ännu kliniskt friskt. 
* Kycklingar kan insjukna tidigast omkring kläckningen - om smittan finns hos hönan vid befruktningen, så uppfattas den inte som artfrämmande av fostret, som alltså inte bildar några antikroppar utan insjuknar strax före eller runt omkring kläckningen. Dessa kycklingar kläcks oftast inte utan dör i äggen.

*Då kycklingen smittas efter kläckningen, av mamma, sjuka syskon eller en infekterad kläckare, så är det vanligast att den insjuknar vid 3-6 veckors ålder.

*Nästa topp i sjukdomsstatistiken är vid könsmognaden (tuppar 3-4 månader, hönor 5-6 månader).

*Hela det första värpåret - alltså upp till 1 ½ års ålder - är vanligaste tiden att denna avskyvärda sjukdom drabbar djuren. Efter denna ålder är den ovanlig.

Det finns ingen bot mot denna sjukdom, och de kan inte, utom vid lindriga fall av ögonlymfomatos, överleva. De lindriga fallen av ögonlymfomatos är dock, enligt SVA, kroniska smittbärare.

Smittspridning: Sjukdomen är mycket smittsam med luftburen smitta.

a) Dels smittar den mellan djuren. Vid direktkontakt och via avföringen, men allra mest smittar den med dammet från fjäderspolarna. Smittan finns både inomhus och ute i hönsgården.
b) Om gårdarna är nära varann så kan vinden föra smittan från den ena till den andra hönsgården.
c) Man kan även råka föra smitta från en besättning till en annan via egna kläder och skor. 
d) Smitta kan även komma in i besättningen via vilda fåglar som varit och hälsat på i en annan hönsgård, där smitta finns, och som sedan kommer till din gård. Dessa fåglar har då smittan med sina på sina fötter.

Marekvirus kan överleva utomhus upp till 1 år. Det enda man kan göra är alltså att hålla så rent man kan, för att inte andelen smittämnen ska bli övermäktiga hönsen. Man kan jämföra det med en förkylningsepidemi hos oss. Lite smitta runt omkring kan vi klara, men nyser någon direkt på oss så blir vi sjuka. Desinfektion med starka medel är lönlöst eftersom smittan sitter i hönsens eget damm. Första höna som kommer in och ruskar på sig för ju dit ny smitta. Starka medel sätter dessutom ner hönsens allmäntillstånd - något man ju inte är särskilt välbetjänt av i det här läget.

Symtom: Sjukdomen förlöper med angrepp av nervsystemet och/eller tumörbildningar i inre organ. Symtomen blir följaktligen olika beroende på var i kroppen det drabbar mest.

1. Det vanligaste är att benen drabbas. Kycklingen får en osäker gång, den verkar vimmelkantig, ramlar lätt omkull och börjar snart halta. Sjukdomen negligeras ofta i detta läge eftersom allmäntillståndet förblir opåverkat. Kycklingen äter, dricker och "är med". I nästa stadium tilltar hältan och kycklingen ser ut som den "glömmer" benet för långt bak, eller fram, då den t.ex. stannar och äter. Slutstadiet är förlamning, då den knappt tar sig någonstans - men fortfarande försöker äta och dricka. Förlamningar kan också drabba vingarna, en eller båda, som då hänger ner och till slut släpar i marken. De kan också drabba de översta delarna av kroppen och då utgörs symtomen endast av andningssvårigheter.

2. Tumörbildningarna inne i kroppen är ännu svårare att diagnosticera utan obduktion. Djuret ger ingen sjukdomsindikation; det äter och är till synes ganska OK, men står ofta och sover - dock inte sjukt uppburrat som vid coccidios - och sjukdomen får ett ganska långt framskridet förlopp innan man anar oråd.

3. I samband med Mareksjukdom uppträder ibland ett fenomen som heterögonlymfomatos. Detta är tumörbildningar i ögats regnbågshinna, som blir gråaktig och växer över pupillen. Först får pupillen ojämna kanter och till slut kan den försvinna helt - då är hönan blind.


Till vänster ett friskt öga och till höger ett med sk. "ögonmarek" = ögonlymfomatos.


4. Som ett annat sekundärfenomen kan också hudangrepp förekomma. Djuret får svullnader i huden på hela kroppen, mest på bröst, rygg och haser. Detta heterhudlymfomatos.


Åtgärder:

Eftersom det inte finns någon bot, ingen medicin och inget hopp för insjuknade djur så är det endast förebyggande åtgärder som kommer ifråga.

Att avliva hela besättningen och skaffa nya höns är inte någon bra idé. Smittan finns kvar så länge, ca. ett år både i hönshus och utomhus, och du vet inte heller vad du får - vilka eventuella sjukdomar de bär på som kan visa sig vid miljöombytet vid inköpet o.s.v.

1. Resistensavel:
Låt hönorna kläcka fram så många kycklingar de vill och räkna kallt med att merparten insjuknar och dör MEN de som överlever blir resistenta = motståndskraftiga och hjälper då till att bygga upp en stark flock. Deras kycklingar har ett mycket bättre utgångsläge än deras mammor, eftersom de får antikroppar med sig från början som skyddar dem de första tre veckorna. Denna tid har de då på sig att bilda egna antikroppar. De som inte klarar detta blir sjuka, men de starka har då hunnit med detta och förblir friska - och resistenta.
Då det är dags för dessa hönor att få kycklingar så är de i ett ännu bättre läge eftersom antalet sjuka minskat och så även halten smittoämnen. Nackdelen med denna resistensavel är endast, som jag skrev i inledningen, att då något år gått och smittan försvunnit så är man på ruta "gå" igen. Det finns ingen mareksmitta kvar så kycklingarna har ingen smitta att bilda resistens mot och får man då in smittan igen så är det bara att börja om från början igen...

2. Under tiden som resistensaveln fortskrider kan man hjälpa dem en hel del med att ge dem optimala betingelser så de mår så bra och är så starka det någonsin går.


a) Frekvent städning:
Vilket resulterar i minimalt med damm inne i hönshuset och därmed hålls andelen smittämnen nere på en, för hönsen, så låg och hanterbar nivå som möjligt. Tänk bara på att inte damma så det blir "Lützendimma" därinne för då få det ju motsatt effekt! Dammningen måste sker då hönsen är ute och med samtidig vädring så man förhindrar att dammet virvlar omkring därinne. Glöm inte att massor av damm fastnar på smutsiga fönster varför även de torkas och hålls rena.
Hönshuset ska hållas rent, torrt och ljust för maximal trivsel och välbefinnande!

b) Omedelbar avlivning av ALLA djur som visar det minsta lilla sjukdomssymtom!
De smittar oerhört just vid insjuknandet. För att hålla smittomängden nere - och för att bespara djuret lidande - är det mycket viktigt att det sker direkt! 
Här gäller "hellre fälla än fria" så risken att man avlivar djur som inte alls har marek, utan bara kanske är lite tillfälligt hängigt av någon annan banal orsak är stor, men det är trots allt bättre att det blir så med något djur än att ett insjuknande får vara kvar!

c) Hönsen ska beredas maximal allmänkondition:
Genom att noga tillföra hönsen optimal näring hålla deras immunförsvar på topp så hjälper man dem att vara så starka som möjligt. Starka djur i bra allmänkondition har större chans!
Multivitaminer, alger, groddar, färsk frukt och grönsaker vid sidan av den vanliga foderstaten av varierade sädesslag (titta gärna vilken foderblandning jag använder:Foder)

Ljus ( putsa fönstren i hönshuset!), sol, frisk luft och utevistelse vid tjänligt väder är allmänkonditionshöjande. Se dock till att de inte blir avkylda - av snålblåst, regn och alltför råkall och fuktig luft. Höns är ju vanligtvis mycket härdiga, men i detta läge så måste man skydda dem då man får räkna med att de inte har några reserver att ta av eftersom deras kroppar är fullt upptagna att bekämpa viruset. Vi människor måste ju också passa oss för sådant om vi blivit utsatta för smitta och inte vill bli sjuka. Är vädret dåligt kan man låta dem vara ute bara en stund medan man själv vädrar och dammar.

Sedan är det bara att hålla tummarna för sina stackars hönor och vänta tills de klarat av pärsen och" fienden är slagen till marken"!


Stopp i krävan


En vanlig åkomma som ofta rättar till sig själv, men inte alltid. Få känner till den och ännu färre lägger märke till den. Orsaken är oftast att djuret ätit hel säd som är vass i änden (t.ex. hel havre) och som fastnat i krävan.

Symtom: Djuret ser lite hängigt och "burrigt" ut. Känner man på det så märker man att krävan är stor och hård.

Åtgärder: Åkomman behandlas genom att man ger lite olja via näbben och masserar krävan försiktigt.

Havre är ett bra fodersädesslag att ge, men man kan ju vara lite observant på ev. symtom eller ge krossad havre.  


Snurrsjuka

Torticollis

- Vad det egentligen är och hur det förs vidare, eller ens OM det förs vidare, ja, därom tvistar de lärde.

Hur som helst - vad det gäller hedemorahönan så är snurrsjukan är inte alls ett lika stort problem idag som förr. Då snurrade det kycklingar i var och varannan kull i så gott som alla besättningar, medan det idag är ganska ovanligt.

Då trodde vi på en slags ärftlig epilepsi och tog många djur ur aveln p.g.a. att de gav snurrkycklingar - vilket uppenbart gav resultat eftersom frekvensen minskade, eller också var det endast ett sammanträffande...?

Idag har vi med framgång gett E-vitamin till dem - och de har blivit bra. Dessa har behandlats omedelbart som symtomen startat.

Om det är så, som det även finns beskrivet i litteraturen, att detta är ett symtom på E-vitaminbrist så är det kanske bara halva sanningen. Kanske den dåliga förmågan att ta upp detta vitamin är ärftlig? (Varför blir annars inte alla, som fått samma mat och kläckts samtidigt, snurriga?!)

Ska vi tro på litteraturen så förstörs E-vitamin i fodermedel som innehåller stora mängder marina, omättade fetter. Hur är det då med vanligt värpfoder som innehåller fiskmjöl?

Har kanske även snurrsjukan minskat för att Odal kom med sitt veg-foder? Ingen vet.

Oftast är det kycklingarna som drabbas, men även äldre djur kan bli sjuka om deras allmänkondition nedsätts tillräckligt mycket.

Symtomen är attack-vist förekommande tvångsrörelser. Kycklingen drar in näbben mot bröstet och drar vid gravare fall in hela huvudet under magen, mellan benen, och börjar så backa tills det tar stopp. Då gör den en kullerbytta.

Svag färg på gulorna, trots grönfodring och avfärgning (kroppen, kammen och haklapparna blir onormalt bleka) av hönsen kan bero på E-vitaminbrist.

Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) rekommenderar att man ska skicka insjuknade djur till obduktion för vidare forskning.

Åtgärder: I förebyggande syfte bör tillses att hönsen få tillräckligt med E-vitamin. Vid stress ökar behovet.

E-vitamin finns att köpa i koncentrerad form på Odal/Lantmännen. Naturligt förekommer det i spannmål, biprodukter av vete, lucernmjöl, betesgräs och vetegroddsolja. Groddar är b.l.a. därför ett mycket bra tillskott.

Bilden är från boken "Svensk fjäderfäskötsel" - som slutsymtom på E-vitaminbrist, med encefalomalaci = uppmjukning och cellförstöring i lilla hjärnan. Tillståndet heter torticollis på latin.

 
 
 

Äggledarinflammation

Salpingit

Äggledarinflammation är mycket vanligt hos värphöns och kan drabba hönor i alla åldrar. Äggledaren infekteras då slemhinnan kommer i beröring med smutsigt strö i redet då kloaken vänds ut och in vid äggläggningen.

Symtom: Missbildade ägg, tunnflytande avföring, utsöndring av vitt slem ur kloaken. Så småningom försämras allmäntillståndet om åkomman inte behandlats, och hönan får en pingvinliknande kroppshållning med stjärten nedåt. Så småningom dör hon.

Åtgärder: I svårare fall tillämpas antibiotikabehandling. Kontakta veterinär!

Man kan prova att spola den nedre delen av äggledaren med varm koksaltlösning, annars är den bästa behandlingen förebyggande:

Hönshuset ska vara rent och dammfritt och ströet i redena ska vara fräscht och bytas ofta!


Förkylning/Lunginflammation

Pneumoni

Förkylning/lunginflammation kan drabba höns i alla åldrar då djuren sitter dragigt, eller blivit kalla och blöta.

Symtom: Djuren nyser och rosslar eventuellt vid andningen.

Åtgärder: Åkomman behandlas med antibiotika (Terramycin) i dricksvattnet. Kontakta veterinär!

Denna sjukdom kan förebyggas genom god hygien och ett dragfritt hönshus.

OBS! Denna åkomma är ej att förväxla med de allvarligare sjukdomarna kronisk hönssnuva eller smittsam luftrörsinflammation.

 
Aspergillos

Mögelförgiftning


Aspergillos är en speciell form av andningsbesvär som förorsakas av mögelsvampen Aspergillus fumigatus.

Symtom: Smittade djur låter höra en starkt pumpande andhämtning, är matta, törsta och aptitlösa. Ibland kan underliga ormande huvudrörelser ses. Det beror på mögelhärdar i hjärnan.

Denna infektion drabbar mest kycklingar och halvvuxna djur. Sporadiskt kan den även drabba vuxna djur, vars motståndskraft kraftigt nedsatts av andra sjukdomar.

Smittspridning: Smittan finns i miljön - djuren smittar alltså inte varandra. Mögelsporer kan finnas i en smutsig kläckare, i halm, foder eller i golvströet.

Åtgärder: Drabbade djur avlivas - det finns ingen bra behandling.

Åtgärderna är främst förebyggande: Smittkällan undanröjs. Kläckningshygienen ses över, liksom inköpsställen och förvaringsmöjligheterna av foder, halm och strö.


 

Gikt

Gikt är egentligen inte en egen sjukdom utan symtom på någon annan åkomma.

Njurarna sviktar, av någon anledning, i sin funktion och släpper ut urater ( urinsyrakristaller) i blodet. Dessa fälls sedan ut på inre organ (visceral gikt) eller i leder (ledgikt).

a)Den viscerala formen, som enligt veterinärerna på SVA är den vanligaste ärftliga formen, har inte påträffats hos de obducerade Hedemorahönsen som drabbats.

b) Ledgikt. - Den form som drabbat hedemorahönsen vid ett flertal tillfällen.

Symtom: Detta yttrar sig i svullna leder på tår och senare även fotled. Inga andra utfällningar, varken i andra leder eller övriga organ, har upptäckts.

Åkomman är ej smittsam. Man kan här inte utesluta ärftliga faktorer, men troligare är kanske att de är miljöbetingade, då njurarna inte heller visar några missbildningar eller andra sjukliga förändringar. Njurarna är, i såfall, "bara" överansträngda. 

Orsakerna till detta kan vara många:

1. Överutfodring med animaliskt protein.

2. Smitta med virus eller andra infektionssjukdomar - samtliga obducerade hedemorahöns hade varit utsatta för Mareksmitta. (att jämföra med den äggvita i urinen människor ofta får efter en influensa eller t.ex. körtelfeber- också detta virusinfektioner).

3. För mycket salt i kosten (jämför "portvinstå" hos människor)

4. För mycket kalk eller D-vitamin i kosten. Ett djur som fått denna åkomma kan inte bli bra. De utfällda uraterna kan inte "sugas upp" tillbaka, så, eftersom det är mycket smärtsamt för djuret, är det barmhärtigast att avliva det. Kosthållningen bör omedelbart ses över så övriga djur slipper drabbas.

5. Uttorkning p.g.a. brist på dricksvatten t.ex. varma sommardagar.

6. Njurskador p.g.a. förgiftningar av olika slag (av t.ex. mögeltoxiner i skämt foder) ellerA-vitaminbrist.

Åtgärder: 

Kan provas vid lindriga fall. Äggviteutfodringen minskas. Rikligt med rumstempererat vatten serveras. Natriumbikarbonat tillsätts i dricksvattnet. Fodertran tillsätts fodret (A-vitamin) liksom gulköttiga rotfrukter.

Förebyggande: Undanröj orsakerna till besvären, se ovan.


Fotböld


Ett tillstånd som ger likartade symtom, men som INTE angriper lederna på tårna och fotleden utan istället mjukdelarna mellan tårna.

Symtom: En lokalt avgränsad inflammation i fotens trampdyna. Inflammationen orsakas av vargörande bakterier som trängt in genom små och ofta tämligen obetydliga sår i huden. Trampdynan blir mer eller mindre uppsvälld och hård.

Lidandet har oftast ett ganska långsamt förlopp och förorsakar hälta. Först i höggradiga fall påverkas allmäntillståndet.

Åtgärder: 

Kirurgiska. Ger i regel gott resultat, om inte infektionen är alltför gammal och omfattar även tårna.

Foten rengörs och desinfekteras. Bölden öppnas med en vass kniv och det fasta ostliknande innehållet avlägsnas. Håligheten tvättas omsorgsfullt ren, t.ex. med vätesuperoxid varefter foten bandageras på lämpligt sätt.

Man bör noga undersöka så det inte finns vassa föremål där hönsen vistas, såsom glas- porslin- eller plåtbitar. God renhållning förebygger också åkomman.


Leukos

Vitblodssjuka Viscerabel lymfatisk leukos


Leukos är ett samlingsbegrepp för en rad sjukdomar av infektiös karaktär, vars gemensamma drag består i ett systemartat angrepp på de blodbildande vävnaderna, t.ex. lever, njurar, mjälte, med en ohämmad, tumörartad nybildning av omogna blodceller av skilda slag, vilket förstör organen.

Leukos orsakas av ett virusliknande ämne med tre olika retrovirus. Det drabbar i olika former även andra djurslag och även människor.

Smittspridning: Smittvägar och smittspridning är lika som för Marek, men till skillnad mot Marek så insjuknar de inte före 16 veckors ålder. Den äggburna smittan är viktigare här än för Marek, detta är den vanligaste smittvägen för Leukos. Höns som smittats dagsgamla med Leukosvirus kan vara smittspridare i nästan tre år. Leukosvirus är däremot inte lika livskraftigt som Marekvirus utanför kroppen - kan bara överleva i 3 veckor, och bara om det är varmare än +4 grader.

Smitta förs inte över från höns till människor eller till andra djur.

Symtomen är ospecifika och varierande. Djuret magrar, kammen bleknar och skrumpnar. Förloppet varierar mellan hastigt och utdraget på flera veckor. I det senare fallet magrar djuret väsentligt. Utbrottet brukar dock bli begränsat och inte drabba mer än 20% av besättningen.

Åtgärder: 

Precis som Marek är denna sjukdom dödlig och ingen bot finns för de insjuknade.

Inkubationstiden är 30-500 dagar.

Leukos kan endast säkerställas med obduktion. Forskarna tror att dessa två virus är så pass lika att resistens mot det ena även ger resistens mot det andra. Även här tillämpas alltså resistensavel.




Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Christina Wahlström | Svar 02.08.2017 00.33

Han är gammal som tupp.
Ett råd: byt till ett allfoder. Det driver djuren mindre och de håller längre. Ge även grönsaker

Malin 03.08.2017 19.58

Ok, tack så mycket för svar. Vi får helt enkelt acceptera att han är gammal. Och tack för en fantastisk hemsida där en kan få viktiga svar

Malin Dyberg | Svar 01.08.2017 15.03

Hej! Sedan ruggningen i höstas har vår tupps stjärtfjädrar inte växt ut helt och de är flikiga och fula. Han är blek och hängig (forts. i kommentarerna)

Malin 01.08.2017 18.14

Han är 7 år gammal, får "Värp Opti"-foder men är även ute mycket och pickar och vi har inga fler tuppar.

Christina Wahlström 01.08.2017 16.48

Hur gammal är han? Vad får de för foder? Har du fler tuppar i samma flock?

Malin 01.08.2017 15.05

han har dålig balans, ligger mest och vilar och sover i redet och inte med hönorna. Han verkar mer och mer sjuk för var dag. Vad ska man göra?

Christina Wahlström | Svar 18.06.2017 19.10

Fåglars var är hårt, som ostmassa. Tvätta med tvål o vatten så såret öppnas o kläm försiktigt. Tvätta en gång per dag tills det gått ner. Lycka till

Cia | Svar 18.06.2017 16.04

Hej!
Vår tupps slör har svullnat upp väldigt mycket och har som ett torkat sår mitt på slören. Bölden är rätt hård så det är inte var. Vad gör man?

Mvh
Cia

Nicklas | Svar 01.06.2017 21.00

Orpingtontupp,~1 år, ny i besättningen, försöker klia sig i ansiktet hela tiden, kammen börjat bli blå, blivit röd bak på benen, vinglar omkring. Vad är fel?:(

Christina 01.06.2017 21.11

Kolla så han inte fått nåt i ögonen. Det röda på benen är normalt och beror på aktiva hormoner.
På vilket sätt vinglar han?

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

23.09 | 11:16

Kom på grundkurs. Där pratar vi om sånt. Nästa 21-22/10
Ja går bra. Här, mail eller sms

...
23.09 | 09:52

Åh vilken bra information. Tänker skaffa höns och köpa en s.k vagn. på 15 kvm.
blir roligt att renovera . Kan jag ställa frågor på denna sida ?
mvh Annika

...
13.08 | 23:42

Förklara mer, gärna till min mail. Äter hon o är pigg?

...
13.08 | 11:12

Har en höna som dricker mkt, hela tiden, det rinner vatten ur henne sen när hon pickar, men hon kissar oxå väldigt mycket, aldrig ngn normal bajs?

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS